Min tro
På den här sidan tänkte jag ta upp något som är väldigt viktigt för mig, nämligen min kristna tro... För mig är det något definierar hela mitt jag. Det ger liksom livet mening. Att vår vackra och så perfekt utformade värld skulle kommit till av en slump, är något som för mig faktiskt kräver mer tro än att det finns en intelligens bakom, som har skapat allt! Någon som går in på djupet i detta ämne, är Krister Renard. Han har en utomordentlig sida där man kan få ett nytt perspektiv på både det ena och det andra om man är sugen på det... Designen av sidan är numera också så sjysst att man skulle kunna tro att det är jag som har gjort den. Men oups... det är det ju! Ja, ni måste helt enkelt besöka hans sida! www.gluefox.com är adressen!
Många olika reaktioner får man när man säger att man är kristen. En av de vanligare är nog den här; jaha, kristen.... vad säger du om homosexualitet och abort då?
Därför skulle jag vilja försöka förklara vad kristendom, och att vara kristen innebär för mig.
I första hand anser inte jag att kristendom handlar om en Bibel, vars ord man måste följa till punkt och pricka, eller en Gud som sitter uppe i sin himmel med en massa åsikter om hur jag ska leva mitt liv, och en massa regler som jag måste följa för att vara en god kristen.
Inte heller anser jag att det handlar om att jag ska sitta här och döma andra människor för hur de lever, som om jag vore så mycket bättre själv.
Att vara kristen för mig handlar desto mer om vetskapen att det finns en Gud som har skapat hela universum, och som trots det faktiskt bryr sig om just mig.
Som vill att jag ska må bra.
Som vill att jag ska vara lycklig.
Som inte vill att jag ska göra bort mig.
Som inte vill att jag ska göra saker som egentligen inte är bra för mig i längden.
Ungefär som att en pappa, en far som verkligen älskar sitt barn, inte vill se sitt barn må dåligt.
Fast det bästa med Gud är att det bara finns bra sidor hos honom, så min Far - Gud kan aldrig såra mig eller göra mig besviken. Han håller alltid ord, och skulle aldrig bryta ett löfte.
Faktum är att han älskar mig och alla människor så mycket att han skulle kunna dö för oss om det bara skulle kunna få oss att bli lyckligare.
Och det är där hela kärnan i den kristna tron kommer in. För det var ju precis det han gjorde! För en sådär tvåtusen år sen.
I Bibeln står det om att när Adam och Eva åt av den frukt som Gud hade förbjudit dem att äta så kom Synden in i världen. Synd betyder typ allt som är emot Guds vilja. Det gjorde att hela mänskligheten efter Adam föddes med synd i sig. Detta medförde en del trassel...
Man kan nämligen inte komma till Gud om man har synd "i sig".
Men Gud kom på en lösning.
Jesus, när han föddes, var på ett sätt inte en av oss, eftersom han föddes av en jungfru. Det var ett litet trick för att han inte skulle födas med Adams arvssynd.
Han var alltså syndfri redan från början. Planen var den att om Jesus levde som en människa och aldrig begick nån "synd" så skulle han kunna ta vårt straff, som är att vara skild från Gud i all evighet, och dö i vårt ställe. Bara en som inte själv är skyldig kan ju ta en annans straff.
Planen gick iaf i lås. Den historien kan du nog, han blev först pryglad och sen uppspikad på ett kors, som om han vore förbrytaren.
Men det läckra med alltihop, och det som gör den kristna tron så speciell, är att döden inte kunde behålla Jesus (han var för bra helt enkelt) utan han uppstod. Och därför kan du och jag fortfarande ha kontakt med honom.
Och det är DET som är kristendom för mig!
En Gud, en Far, en Skapare, som älskar mig. Så mycket att han tom dör för mig! En som bryr sig om vad jag gör med mitt liv, och som nu inte vill nåt hellre än att ha kontakt med just MIG..
Och det enda JAG behöver göra är att älska honom tillbaka. Och det är väl det minsta jag kan göra efter det han gjort för mig...
Eller...!?